:)
Det var en tidig torsdagsmorgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica.
Hon gick in till sin dotters rum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandes
i sängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och hon ropade det högsta hon
kunde efter sin dotter, men inget svar. Inte heller på framsidan fanns Erica.
Nu började Wilma bli orolig, hennes dotter var borta!
Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efter bara några få minuter.
Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen, fick berätta när hon senast såg Erica
och gav en personbeskrivning på sin älskade dotter.
Polisen sa att dom skulle leta efter henne med både vanliga stora polisstyrkor samt hundar och
att det var bäst om Wilma själv försökte lugna ner sig lite här hemma.
Men hur skulle hon kunna lugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotter fanns?
Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens till jobbet för att berätta att
hon inte överhuvudtaget skulle komma till jobbet idag.
På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson och berättade att de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spred sig som ett enormt gift inom Wilma.
Nästa dag var över tvåhundra frivilliga människor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandet efter Erica. När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta upp letandet.
Men tre fjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner till Erica och vägrade ge upp!
Person efter person gav upp och till slut var inte ens poliserna kvar och letade.
Men pojkarna sökte i den stora skogen, björnskogen som de kallade den när dom var små, varför minns de inte. När klockan var runt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät som en flickas gråt. Så fort de kunde följde de ljudet till de slutligen nådde ett berg.
Det var långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändå lät flickan väldigt nära.
De klättrade försiktigt, försiktigt ner längs berget ungefär till mitten.
Nu var flickans gråt ut ljust skrik och de hörde att det var Ericas röst, vilket gjorde de ännu
mer spända och rädda än innan.
Vad var det som hade hänt, eller hände, med deras vän?
Då såg de, där nedanför berget, var det en storväxt man med blå jeans och mörkbrunt skägg
som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättrade så tyst de kunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meter över marken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände, för tillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligen inte.
När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes och naken bland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är det dags igen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpå Erica som förgäves försökte skrika.
Mannen rörde sig långsamt fram och tillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes
bröst och kysste hennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica, min älskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gett upp sitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp här ute? Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utan strömmade tårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sina byxor och lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rörde sakta sina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickans tårar. "Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levde förut är över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har du inte förstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar och försök att inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas till njutningar" sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Du är så fin, min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntar på dig!"
Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fått nog.
"Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en av de samtidigt som de alla tre
kastade kottar och stenar på mannen som inte blev glad.
En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem alla tre och nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppa ner från klyftan och rusa fram mot mannen.
De slogs en lång stund, tills Fredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drog rakt
i mannens huvud.
Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyra barnen och mannen föll livlös
till marken.
De bar upp honom i klyftan och lämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod och tårar.
Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vad som egentligen hände där ute i skogen fick ingen annan veta förens flera år senare.
Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
ojj dah ;D
kopiera detta om du är emot våldtäckt!
Feelings....
Shit va trist det känns att inte få lira hockey..ikväll var det första träningen för säsongen:(. men nästa vecka då j**lar ska ja lira;).
Måste bara berätta en hemsk grej jag fick uppleva nu ikväll..Jag var ju med Fredrik och då for vi och hälsade på Flyktingarna, och då var vi där ett tag och så..sen skulle dom fara på armbrytningen och kolla...så då följde jag och Fredde med ditt. Då var vi där å bröt ett tag sen frågade vi ju en av killarna som var från Irak om han inte också ville prova att bryta arm..men det ville han inte..vi förstog inte riktigt varför men..Och han kan ju inte engelska heller så det är inte lätt att förstå..men iallafall tillslut kom en kille fram till mig som heter Mashmud lr nåt han är från Afghanistan och han kan nästan flytande engelska fast inte så bra uttal..men jaja han berättade iallafall att han hade fått veta att den där killen som inte ville bryta...att han hade typ brytit armen lr nåt innan han kom till sverige..ja jo gissa vad man tänker då lixom en kille som brytit armen och kommer från Irak inte är det första man tänker på att han lixom har cyklat omkull eller nåt sånt utan då kommer ju alla fantasier fram liksom..aa ni förstår..Men det värsta är ju att det man fantiserar om de är ju faktiskt möjligt i det där landet..asså typ bomber och sånt tjafs,,,för det är ju liksom krig där.
Men jaja nu ska ja sluta svamla och komma till saken. Alla fall då efter en stund då när typ fredde fick reda på det då börja han ju fråga han en massa och så typ hur det gick till och så när han bröt armen alltså...men då försökte han ju berätta ungefär vad som hade hänt(med tekenspråk) Såhär var det jag uppfattade det hela..ja asså han bor i en stad eller by nära bagdad(huvudstaden i Irak) då hade det kommit flygplan som släpte ner bomber i byn där då..och då hade det väl kommit en ganska nära honom antar jag så det blev väl en jävla smäll så han hade flygit och landtat på armen och brutit den..sen visa som att han hade lånat ett gevär av nån där i byn sen hade han skjutit mot flygplanet och han hade tydligen träffat det såpass att det hade crashat en bit bort från byn..Asså ja man kommer alldrig att förstå sig på allt dom har upplevt..HUVVA..
tråkigt...
Richard Wright, som var en av grundarna till rockbandet Pink Floyd, har dött efter en kort tids kamp mot cancer.
Detta uppger Wrights talesman, Doug Wright, på måndagen.
Richard Wright, som blev 65 år, gick med i Pink Floyd i början av 1968. Där var han bandets organist, men skrev även några av Pink Floyds stora låtar, så som "The Great Gig In The Sky" and "Us And Them". Bandets epokgörande album "Dark Side of the Moon" låg i över ett decennium på USA:s Billboard-lista.
Här är pink floyd med Another brick in the wall som säkert alla känner igen..
jadu...
Tjaa. sitter och lyssnar på MusIC, nyss duschat, fortfarande sjuk..:( var hos doktorn för två dar sen då stoppa dom in nån pinne i halsen på mig så jag höll på spy...men iallafall de va nå prover dom skulle ha..juste halsplatta heter det...men den visade iallafall positift och de betyder att jag måste gå till en läkare som kollar om han tkr att jag behöver ta penselin...och de behövde jag tydlingen så..10 dagar ska ja käka penselin..fatta 10 dagar och igår var isen klar jag får inte äns åka..lr träna eller nånting..för då kan ja tYp dö lurade sjuksköterskan i mig..jaja det är väl bara att bita ihop antar jag. hare bra...dagens lååt!""!! Lumidee med
Asså!PISS!
Asså gu va drygt! nu har man fååt nån inflamation i halsen...så nu får ja typ inte träna lr nånting..drygt. Igår på skolan började jag få skitont i halsen det gör ont bara jag sväljer...så då när jag kommer hem så var jag ju så dum så då berättade jag det för mamma, då gjorde hon ju som vanligt en mycket större grej av det än vad det igentligen är(enligt mig) Men då iallafall så började hon ju lysa ner i halsen, då ser hon att det är ju jätte rött ända upp till munen..Och nu har det bara blivit värre sen dess..Så kan varken ÄTa Lr TrÄnA....PISS!
Back on tha track!
Tja!shit, har inte skrivit nåt inlägg på ett tag...har typ inte haft tid/orkat, sen jag fick hem min Washburn(elgitarr).
Annars har jag väl mest tränat och så. Förrsten jag har blive medlem på en asbra hemsida som heter funbeat, man kan lägga upp sina träningspass man kan t.ex. skriva hur långt man har varit ute och löptränat och hur länge man va ute då kan man få upp vilken hastighet man har hållit och hur många minuter per km och så vidare...Och om man använder pulsklocka som en del gör så finns det en massa funktioner för den också..jaa Funbeat.sE
